Kingcrow
In Crescendo

Femte studioalbumet från Italienska Kingcrow har ett fågelbo med ett spädbarn i på framsidan och lovar därmed musik för hönshjärnor. Eller ägghuvuden… kanske?

Skivtiteln 'In Crescendo' bär en term som kommer från musikens värld och likt bandet härstammar från Italien. Det betyder att gradvis öka volym och tempo. Jag vet inte riktigt om det är vad bandet verkligen gör på skivan, men i det avslutande titelspåret känns det i alla fall definitivt som att de tar termen bokstavligt. Större delen av skivan går dock i ganska avslappnat och tillbakalutat tempo och även om skivan bara består av åtta låtar den ändå 54 minuter i anspråk, vilket tillsammans med tempot gör att jag upplever skivan som ganska lång. Lång men vacker.

Hela skivan är dock inte vacker, det är mest i skivans mittdel den verkligen blommar fram som en vårblomma som kommer fram ur marken efter att snön smält och solen börjat värma marken den vilade i. Vackrast av alla är nog låtarna Morning Rain, The Drowning Line och Summer '97 som kommer som spår 4, 5 och 7. Avslutande titelspåret är också vackert på sina håll, även om den har andra egenskaper som gör att den där blomeffekten kanske inte riktigt infinner sig. Ibland önskar jag dock att Kingcrow kunde vara lite mer förutsägbara och lite mindre progressiva - som i låten The Glass Fortress som de nästan förstör genom att byta tempo i refrängen istället för spela vidare på det de hade.

Det är inte ett galet progressivt band vi pratar om här, Kingcrow är mer av ett sublimt småprogressivt band - de tar bara fram den där progressiva sidan när man börjar tvivla på deras progressivitet och det fina med det är att de inte låser sig i att vara ett bra progressivt band utan ser det som sin uppgift att istället vara ett bra band. Poängen är inte att låta komplicerade, avancerade eller imponerande - så uppfattar i alla fall inte jag det - poängen är istället att vara bra och det är något de lyckas ganska bra med också. De fina atmosfärerna de bygger upp kan få vem som helst att mysa med musiken och de sköna melodierna kan nästan dra dig med sig.

Så vad är det som inte fungerar då? Ja, till att börja med de tre första låtarna - de är ganska intetsägande i min värld. Dessutom har vi det här problemet med längden, att de har både många långsamma låtar och en någorlunda lång speltid. Annars tycker jag ändå 'In Crescendo' saknar anmärkningsvärda misstag. Sången är bra, musiken välspelad och produktionen känns helgjuten. De är absolut kapabla att utmana både den ena och andra etablerade akten i denna del av den progressiva metallen med denna, deras femte skiva. Det är förmodligen Kingcrows bästa skiva så här långt.

HHHHHHH